◂ Tillbaka

LISA D MANNER

6/2-14/3 2010


I science fiction-böcker hittar man ibland visioner av städer som omsluter hela planeter. En av Lisa D Manners kompositioner har fått mig att tänka på sådana globalstäder. En klotrund form mot rymdsvart botten. Full av arkitektoniska detaljer. Men verket heter Dandelion, maskros, och har inte uttryckligen med kosmiska fantasier att göra. Klotet är inte en planet, det är maskrosens fröboll. Naturen fylld av människans artefakter. Ett annat verk ser ut att avbilda en armada av rymdskepp som landar över en krossad industricivilisation. Men «rymdskeppen» visar sig vid närmare betraktande bestå av lampkronor. Och verkets titel är Tetris.Det beroendeframkallande dataspelet vars grundtal är fyra. Alltsammans är betecknande för hur sammansatt Lisa D Manners konst är. Den ger associationer till science fiction, närmare bestämt till den del av genren som kallas dystopier. Svarta undergångvisioner av störtade riken, sopberg av prylar som samlas när konsumtionssamhället kollapsar av sin egen materiella tyngd. Samtidigt ger verkens titlar helt egna, alternativa tolkningsmöjligheter, ofta humoristiskt skruvade. Går man närmare och tittar på detaljer finner man flera ständigt återkommande motiv i Lisa D Manners tavlor. Trappor är en sådan detalj, ibland påminns man om M C Eschers vindlande matematiska lek med perspektiv- och verklighetsförskjutningar. Propellerns aerodynamiska vingar återkommer i form av takfläktar och vindkraftverk. Sittmöbler, ofta soffor, är nästan som ett personligt konstnärligt varumärke. De återkommer överallt, ett exempel på en vanlig konstnärlig retorisk figur: att flytta ut det vardagsnära och familjära till nya, främmande kontexter. Arkitektur och perspektivisk förvrängning, grafiskt konturskärpa och överdådig detaljrikedom är bestämmande faktorer i alla Lisa D Manners verk.

De konsthistoriska rötterna är ganska uppenbara. Surrealism och suprematism, futurism och konstruktivism. Namn som Kandinsky, Malevitj och Klee dyker upp i minnet. Här finns också kopplingar till Bauhausrörelsen. Inte bara på grund av den gemensamma fascinationen för sittmöbler. Utan för att hela Lisa D Manners verk är präglat av ett mycket påtagligt intresse för arkitektur. Både i makrobetydelsen stadsplanering, estetiskt och praktiskt ordnande av livsrummet, och i de mera intima inredningsdetaljerna. Rutmönster, i varierade utföranden men ofta i det klassiska schackbrädets svartvita kvadrater, är också en konst- och inredningshistorisk detalj som uppenbarligen har stor bärighet för Manners bildspråk. Fönster och husfasader är andra detaljer som pekar mot arkitekturen. Diagonaler och linjer är för det mesta uppbyggande strukturer i bildvärldarna. Men här finns också rundade, mera diffusa former som infogar oroande gåtor i de arkitektoniska drömmarna. Och den enorma rikedomen av detaljer gör hela konceptet kaotiskt och svåröverskådligt. Eftersom hon otidsenligt arbetar med oljefärg på duk kan man betrakta Lisa D Manner som traditionalist. Men ändå är det ingen tvekan om att hon hör hemma i en postmodern kulturkontext, som återanvänder och leker med citat och element ur konsthistorien. Det apokalyptiska draget apostroferas exempelvis när hon smyger in delar av den ursprunglige surrealisten och dystopikern Hieronymus Bosch i några verk. Inte på länge har jag sett bildkonst som förefaller så klockrent sammansvetsad med samtidsandan. Estetiken vilar otvetydigt på ett kusligt mörker, en känsla av att den lyxhungrande konsumtionskulturen går mot sitt oundvikliga slut i energi- och klimatkrisernas tidevarv. Kanske är det just denna drabbande förnimmelse av samtidens ängslan som givit Lisa D Manner ett brakgenombrott hos kritiker och publik. Bara några år efter examen är hon redan starkt etablerad. Här finns någonting som svarar mot en vibrerande ton hos många.
Björn Gunnarsson

Lisa D Manner är född 1979 i Lund, bosatt i Malmö, utbildad vid Konsthögskolan i Umeå.