◂ Tillbaka

OLA ÅSTRAND

27/11 2010-6/2 2011


Ola Åstrand har i sitt konstnärskap konsekvent hållit fast vid en kompromisslös linje. Det går att likna det vid ett slags sanningssökande, men det är mer än så, det handlar också om en samhällskritik som ofta övergår i civilisationskritik. Ändå handlar det också om det individuella, de egna erfarenheterna och drömmarna samt mardrömmarna. Utifrån det djupt personliga sätter Ola Åstrand ihop nya sammanhang.

Hos Åstrand finns det i grunden en arbetskapacitet och gedigen hantverksskicklighet som förenas med en vilja till kommunikation. Han kunde under andra omständigheter ha blivit serietecknare, men valde konsten med allt som det innebär av iscensättningar och att lära sig använda stora rum och ytor och fylla dessa med ett innehåll.

Den amerikanske författaren William S Burroughs ansåg att verkligheten kan förändras genom att man redigerar den och viljan att förändra verkligheten är påtaglig hos Ola Åstrand.

Kanske går det att se hans bildvärld som ett slags redigerad verklighet där allt har plockats isär och sedan satts samman på nytt. Genom en sådan process blir det också möjligt att betrakta världen på nytt, som när ett barn betraktar den och ser saker för första gången.

Det är viktigt att komma ihåg även när mörker eller störande destruktiva krafter ibland fullständigt tycks dominera en bild eller installation.

Det finns nämligen en utopisk sida i Åstrands konstnärskap. Ibland är den lätt att upptäcka, ibland snarast dold. Det som däremot löper som en påtaglig röd tråd i hans livslånga projekt är emellertid den konstanta revolten. Den kombineras för övrigt ofta med en blixtrande svart humor. Något måste också sägas om musiken som en ständigt närvarande referens i denna bildvärld. Musiken har varit och är en av de viktigaste inspirationskällorna för Ola Åstrands bildskapande. Vad Åstrand lyssnat på har varierat under årens lopp. Han upptäckte tidigt punken (som vitaliserade collaget som idé) och sedan följde postpunk-musiken (med ett postmodernt utforskande av olika stilar) och hiphopen (som ju är starkt kopplad till graffitikonsten). Det hör till saken att Ola Åstrand också varit utövande musiker och spelat i flera band. Därmed också sagt att han är starkt förankrad i de subkulturella miljöer som det i hans konst finns så många referenser till.

Tidigare i höst visade Alingsås konsthall Enfant terrible av Ola Åstrand, en utställning där barnet var ett genomgående tema. Det var första delen i en tredelad retrospektiv som nu får sin fortsättning här med titeln Rastgård i Varbergs konsthall. Den tredje delen kommer att visas på Malmö konstmuseum.

Rastgård innebär att Ola Åstrand går vidare från en zon där barndomen var i centrum till en sfär där postpunkens estetik är tongivande, men inte på något nostalgiskt vis. Det är fråga om ett uttryck som är lika giltigt nu på 10-talet, något som många unga musiker och kulturutövare också har upptäckt. Räkna med en totalupplevelse!

Text: Clemens Altgård

Besök Ola Åstrand blogg här