◂ Tillbaka

MARIA MIESENBERGER

6/6-28/8 2011


Konstnären Maria Miesenberger är dubbelt aktuell i Varberg: med utställningen på Konsthallen/Hamnmagasinet och till hösten med en offentlig utsmyckning i Engelska parken.

Maria Miesenberger är en av våra mest framträdande svenska samtidskonstnärer. Hon slog igenom i början av 1990-talet, samtidigt som konstnärer som Annika von Hausswolff, Annika Karlsson Rixon och Lotta Antonsson som alla deltog i en internationell diskussion kring fotografiet som medel för att problematisera subjekt- och objektroller inom bildkonsten. 1993 presenterade Maria Miesenberger sin nu nästan ikonförklarade fotosvit Sverige/Schweden, som hon sedan dess fortsatt arbeta med, oskarpa, kraftigt uppförstorade familjealbumsbilder från barndomen i Sverige och Österrike, där figurerna på bilderna tuschats över och förvandlats till svarta siluetter. Den kom att slå an tonen för ett konstnärskap som i fotografi, skulptur och installationer ständigt återkommit till samma tema: minne, glömska, kropp och barndom. I Maria Miesenbergers konstnärliga universum har varje verk beröringspunkter med de andra och adderar till känslan av något mångbottnat och tvetydigt: att sudda ut familjemedlemmar på fotografierna från barndomen kunde ju tyckas vara ett brutalt ingrepp men de mörka siluetterna skapar, tvärtom ett nytt, oväntat, utrymme för betraktaren att ge sig ut på egna eskapader i minnet.

Maria Miesenbergers skulpturer gestaltar alltid människor i någon form av rörelse eller lek. Ofta är figurerna halvvuxna barn. I Engelska parken möter vi en 13-åring som utforskar omgivningen och sig själv genom att utmana sina fysiska och psykiska begränsningar, kanske halvvägs uppför en av pelarna eller triumfatoriskt stående i ett träd. Här använder hon sig av aluminium men arbetar annars även med brons, textil eller olika blandtekniker. I Miesenbergers skulpturer finns alltid många nivåer både för betraktande och tolkning. Figurerna gör något, vi kan förhålla oss till deras storlek, den plats de tar i rummet osv. Men konstnären betonar också alltid materialet, dess yta, genom att låta den täckas av slingrande ornament, som exempelvis hjärnans meanderlika vindlingar. I Varberg är det ett annat, stiliserat, mönster hämtat från kroppen, som täcker såväl pelare, markplattor som skulpturer: hornhinnans nerver. Genom att lägga det vanligtvis dolda, kroppsliga, utanpå, påminner konstnären oss både om att se inåt, blicka tillbaka och att öppna ögonen och se det som finns här och nu. Minns du hur det kändes att vara 13 år? Vem var du då? Var är din 13-åring nu? Vem är du nu?

Maria Miesenberger (f. 1965) bor och arbetar i Stockholm. Hon utbildade sig på Konstfack i Stockholm och på Parsons School of Design i New York. Hon har medverkat i ett hundratal utställningar i Sverige och visats separat på: Norrköpings Konstmuseum; Bildmuseet, Umeå; Galleri Lars Bohman, Stockholm; Göteborgs konstmuseum; Hasselblad Center, Göteborg; Passagen i Linköping, Stockholm; Lunds konsthall; Moderna Museet, Stockholm; Skissernas Museum, Lund; Wanås, Knislinge m fl, och internationellt: Central House of Artists, Moskva; DAK ART 2000, Dakar; Momentum, Moss, Norge; Robert Mann Gallery, New York, Silverstein Gallery, New York m fl.